Dagen efter valet skrev jag inlägget Vi är fler än 13%, om hur Sverige och vi som är uppväxta här är format av rasism. Över 600 personer har läst det och jag har fått väldigt mycket positiv respons. En enda person var negativ. Inte över innehållet i sig, utan över att jag valt att skriva ut rasistiska ord när jag beskrev hur dessa användes när jag växte upp. Om hur problematiskt det är att upprepa ord, som kränker och reproducerar rasism.
Jag tänkte förstås på det här när jag skrev. Jag hade kunnat göra omskrivningar, eller uteslutit vissa bokstäver så att det framgick vilket ord det var, men gjorde att läsarna slapp se det svart på vitt. Jag hade kunnat låta bli att länka till de rasistiska barnsånger jag skrev om. Jag valde ändå att skriva ut det, för att betona den oproblematiserande historiska kontexten. Jag valde att länka, för att den som inte visste vilka sånger jag pratade om skulle kunna få lyssna och höra hur extrema de faktiskt är.
En person reagerade. Eller snarare, en person berättade för mig om sin negativa reaktion. Det är jag väldigt tacksam för. Kanske var det många fler som tog illa upp över hur jag skrev, men som bara inte orkade ta den diskussionen en gång till. För er som ändå orkar skulle jag gärna vilja ha åsikter om det här. Borde jag ha skrivit annorlunda? Skulle jag ha skrivit en triggervarning när jag la ut inlägget? Hade budskapet förändrats om jag hade censurerat orden?
En del av mitt val att skriva som jag gjorde är också att jag ville göra verkligheten tydlig. Att inte censurera det fula, utan att lägga ut det utifrån samma naivitet som jag en gång mötte det med. Med det sagt tycker jag inte att något av det är värt det, ifall det medför att de som under hela sitt liv fått konsekvenser av de här orden upplever ännu en kränkning.
Jag vill avsluta med att be vita personer att till en början inte kommentera det här. Jag anser att det är självklart att ge rasifierade/ickevita personer tolkningsföreträde och därför vill jag inte att en vit person ska sätta agendan för hur en bör reagera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar